Surt sa räven. 41-14 i skott och "bara" en pinne. Saken är den att det kunde lika gärna blivit noll som tre för AHC. Men låt oss börja någonstans.
Arvika tryckte plattan i mattan redan från start. Trycket mot Lööf i FIF-kassen var stort och Forshaga hade inte en tillstymmelse till anfallsspel förrän Arvika drabbades av ett par utvisningar i slutet av perioden. Trots den hårda AHC-pressen slutade perioden 0-0. Skotten på mål, 12-5.
Det positiva med första perioden var AHCs försvarsspel. Fullt fokus och man sorterade in motståndarna på ett bra och effektivt sätt. Styrspelet var även det bra. Andra perioden blev tyvärr, som så många gånger förr den här säsongen, en missräkning för Arvikakillarna. Först bjuder man FIF på ett friläge, som dom missar. Bara minuten senare får FIF retroaktiv utdelning då Widoff kan vandra in från kanten och sätta 0-1. Tiden var då 8.08.
Knappt åtta minuter senare kommer 0-2 genom Daniel Persson. Arvika deppade dock inte länge utan lyfte upp spelet, fick en utvisning med sig och kunde i powerplay sätta reduceringspucken genom Philip Andersson. Glada tongångar i Arvika som nu på allvar var med i matchen igen.
Tongångarna hann dock gå ner innan perioden var slut. I boxplay tappar AHC markering och Daniel Persson får raka in sitt andra mål för kvällen på snyggt pass av Kim Daggert. Det jobbigaste med målet var att klockan stod på 19.58 och att AHC precis innan målet haft chansen att lyfta ut pucken ur egen zon, men misslyckats.
Nåväl, två måls underläge är ju ingen omöjlighet och ni minns vad jag sa om Oksa? Att han skulle ge ett gott intryck redan första matchen. 1.31 in i period 3 satte han 2-3 pucken på retur efter skott av Erik Olsson. Precis vad som krävdes för att Arvika skulle ha chans att vända på steken.
Och om det var bra tryck från Arvika i inledningsperioden, vet jag inte vad man ska kalla AHCs anstormning efter reduceringspucken.
Arvika matade skott på skott mot en till synes ensam Lööf. Samtliga Arvikaspelare gjorde sitt jobb, låg på och jobbade som djur för att få in en kvittering.
11.42 gav det också resultat när Dennis Schirmer bokstavligen talat tryckte in 3-3. Nu gick Arvika för seger och Östling i Arvikamålet fick agera åskådare, för några skott på sig fick han knappt.
Några fler mål blev det tyvärr inte, ett ribbskott av Patrik Eriksson var närmast, men matchen slutade alltså 3-3. Skotten i sista slutade förkrossande 17-2(!) och utan att vara blåögd var Arvika värda tre poäng. Forshaga är ju dock ett lag man inte får ge lägen med tanke på deras effektivitet.
Matchen kan ju ses som smolk i bägaren, men positivt är ändå diciplinen i försvarszonen. Det var bättre fokus idag och pucken spelades ut lättare via sarg som forwards i fart kunde plocka upp. Inga konstigheter...
+ Pietari Oksa. Bra injektion i anfallsspelet, målskytt och matchens lirare i premiärmatchen. Det är så han jobbar får vi hoppas.
+ Erik Olsson. Taxen, som Sjöström och Ittonen kallar honom. Inte störst på plan, men ändå störst på plan. Aa, ni fattar...
+ Kapten Östling. Härförare över trupperna. Idag var han felfri bakåt och skapade en del farligheter framåt.
- Ineffektiviteten. 41 skott ska betyda fler mål, speciellt om motståndarna gör lika många på 14.
! Måste säga försvarsspelet, det såg bättre ut än på länge idag, och då snackar vi försvarsspelet över hela banan.
? Lördagshockey nästa vecka. Kommer du?
/1960
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmmm?
SvaraRaderaOm inte jag såg fel så seglade Östling bort sig på ett mål pga att han raggade puck?
Möjligt, får ändra mig till i "stort sett felfri". Förtal får ju inte förekomma i referat ;)
SvaraRaderaHaha lugnt :P
SvaraRaderaSkulle nog ändå skreve på samma sätt som du i detta läge :D
Har sett ett par matcher och har tänkt på en sak.. Ska man inte kunna begära mer av Dennis Schirmer? Visst han har gjort nått mål men nu tänker jag försvarsmässigt, för det är ändå där det faller för Arvika.. Han har meriter från Allsvensk nivå och ser ändå ut som att han inte har en aning om vad han ska göra i egen zon ibland?
SvaraRaderaFörsta anonyma som skrev under detta inlägg säger:
SvaraRaderaFrågan är väl kanske att han måste få hjälp av andra spelare i laget. Inte bara en spelare som kan stoppa ett anfall. Visst han är Stor och stark men vad fan så stor är han inte så han täcker upp hela zonen. Visst han har meriter ifrån Allsvenskan men det säger väl inget om hans försvars spel?
Han Kanske har var en offensiv back?
Har du tänkt på det?
Bästa backen med Philip vi har om vi tänker offensivt. Kanske inte gör mål hela tiden men han skapar lägen iaf.
Jo det må vara sant men som back ska du väll ändå kunna ditt försvarsspel? Jag håller helt och hållet med om att hela femman inte tar sitt ansvar i försvarsspelet, många verkar väldigt sugna på att göra mål frammåt istället för att försöka förhindra bakåt och ligger lite på chans till kontring istället för att göra klart i egen zon först. Men detta har väll varit ett signum för Arvika hela säsongen så här långt. Frågan som jag ställer mig då är, tränas det på spel i egen zon? Som jag förstått det så är det närmaste man tränar försvarsspel styrningen? Nu fungerade den "ganska bra" i gårdagens match men annars har väll inte den heller varit så bra.
SvaraRaderaDefensiva backar har ju tyvärr blivit lika sällsynt som julafton i Rikets Sal. Schirmers eventuella brister i försvarsspelet vägs dock upp av hans gedigna och hårda jobb, över hela banan. Dennis har ju visat att han är en offensiv back hela säsongen, förmodligen en av de bättre i serien. Vi har defensiva backar i Östling, Nordlind och Tommy Karlsson (förvisso skadad nu men) och med tanke på hur poängskörden sett ut bland AHCs backar de senaste säsongerna, ska vi nog vara glada att backar med offensiva kvaliteter som Schirmer spelar det spel de gör bäst.
SvaraRaderaHåller även med om att styrspelet fungerat "sådär" under säsongen, men försvarsspelet efter jul har sett mer harmoniskt ut. Det tokrusas inte ut och sorteringen av motståndare har blivit bättre. Långt från perfekt men ändå ett steg i rätt riktning.
SvaraRadera